Idag ville jag ringa dig, prata med dig, höra din röst..Det vill jag alla dagar. Men idag mitt i ett publikhav började min tårar falla av saknad. Av att inte ha hört din röst på snart fyra månader. Jag hade gjort allt i denna värld mormor för att få spendera fem minuter till med dig. Jag behöver bara den där bekräftelsen om kärleken mellan dig och mig. Den som var så stor, övermäktig och stark! Nu sitter jag i lunchrummet på jobb och tårarna faller igen. Under mina raster brukade vi ringas och prata, om allt eller inget, och nu går det inte, aldrig igen. Det gör så ont. Jag hoppas du är med mig mormor. Jag behöver ju dig. Så jävla mycket. Älskar dig, mer än någon annan. ❤️