Vet inte vad det är..Har gått med denna känslan större delen av året nu. Vintern kändes mörkare än den var, våren som brukar föra med sig friska vindar, kändes inte och sommaren var ett enda stort mörker. Hösten passerade snabbt och kändes knappt av. Nu är vintern här och dagarna är korta och mörka och jag märker att det inte gör mig något. Det är mörkt i själen och vad gör väl då lite mörker utanför fönstret. Mest är jag hemma. Själv. Svarar knappt när folk skriver och har jag bokat upp något är det stor risk att jag avbokar för att jag är trött. Så extremt jävla trött. Just nu trivs jag bäst själv. Själen har fått rejält med stryk detta år och jag vet inte hur jag ska kunna släppa in och lita på igen. Lever med en slags skeptism som gör att jag knappt ger människor en chans. Är rädd att de aldrig ska ta slut. Att det inte ska lösa sig. Att mörkret inte ska ta slut och vintern och dess mörker inte kännas mysigt igen, att vårens värmande sol inte ska spela någon roll och att sommaren inte ska få vara det fria som den faktiskt är..Är så rädd.