Jag vet att du så gärna vill vara mig nära och förlåt för att jag inte kan.
Idag har jag för första gången sedan den dagen den tolfte juni förra året besökt min gymnasieskola. Så mycket känslor som bara överöste mig. Jag är en tänkare. En sådan tänkare vara hjärna går på högvarv under dygnets alla timmar. Tänk dig en tanke och räkna med att jag någon gång tänkt den. Men oj vad underbart det var att få komma tillbaka. Att få kramas med en drös fina människor.
Även om jag stora delen av dagen varit på jobbet och sedan besökte rytmus har denna dagen var fruktansvärt påfrestande och jobbig för mig. Ångesten har varit på besök hela dagen och en stund låg jag i panik, gråtandes med Emma som höll om mig hårt. Det krävdes för att panikångesten skulle släppa lite på sitt grepp. Jag önskar inte ens min värsta fiende den känslan. Känslan av att inte kunna andas. Av hur hela kroppen hyperventilerar. Paniken. Hjärtats ovana takt. Bara känslan. Jag fasar varje gång jag känner att den börjar komma. Men jag tog mig igenom även denna svåra dag. Hoppas på att morgondagen blir lite snällare mot mig.
