kanske ändå aldrig var menat.
En ledig dag. Så välbehövlig. Passade en sjuk lillebror i förmiddags och köpte med mig massvis med choklad också tog jag honom till havet. Tänker att båda är lindrande mot sjukdom, oavsett vilken. Också har jag julpyntat. Är kanske några dagar tidig men när det är svart utanför fönstret när klockan är 16, så behöver man ljusstakar, små jultomtar och massvis med stearinljus för att värma upp en kall november själ. Sedan kan man ju inte undgå hur mysigt det är.
Idag känner jag en slags tillfredställelse i själen. Efter så många månader av brustet hjärta, av sorg och saknad. Så var det en liten gnista som tändes. En slags lättnad av att jag vågat ta steget ut. Säga nej och stopp och det här gör för ont för mig för att vara med. Ibland kanske man måste inse själv att man gjort lite för mycket och istället inte göra så mycket alls längre. Som en vis vän en gång sa, någon gång kanske man måste byta sina lakan och cykla iväg.
Så jag satte foten på pedalen och cyklade iväg.
I helgen väntas en massa bravader med fina vänner. Ska bli så fint. Tänker att det är min tur att må bra och vara lycklig nu. För vet ni? Jag tycker faktiskt jag gjort mig förtjänt av det.
