livet.

så skönt det är när saker lättar. När man kan andas igen. När det inte gör sådär himla ont längre. När man kan gå på gatan arm i arm med sin syster och komma på sig själv njuta och ha kul för första gången på väldigt länge. Kul på riktigt. Sådär så att man inte tänker på något mer än just det som händer i stunden. Jag känner inget behov av att veta längre. Inget alls. Vad du gör, vem du är med, vart du är..Det spelar ingen roll. Vad som däremot spelar roll är vad jag gör, vem jag är med och vart jag befinner mig. Människor som får mig att skratta, njuta, känna mig tillräcklig och bra. Människor som uppmuntrar och undrar. Undrar vem jag är. Tycker jag är spännande och intressant. Inte som alla andra. 

Någon kysser mig till en vacker låt. En kväll då jag borde lagt mig för längesedan. Någon ler mot mig när våra läppar skiljs åt. Någon som tycker jag är fin. Någon som spelar den där vackra låten på gitarr för mig, medan jag sitter i en fåtölj och lyssnar. 

Ibland är det så jävla skönt att kunna andas igen. Känna ett lugn i själen. Ikväll gör jag det. Ikväll är det bra.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Idha Gustafsson

Välkommen in på min sida. Mitt namn är Idha, jag är tjugo år och detta är som min ventilationspunkt. Här skriver jag bra som dåliga dagar. Om både fina och förödande känslor. Då och då skriver jag om min anorexia och hur det har varit att leva med den i tio år. Om kampen. Hur jag snart snubblar över mållinjen som vinnare. Men även om fina vardagsbestyr och tråkiga tristesser.




RSS 2.0