Det finns bara en människa som jag litar på av hela min själ. Det finns en människa som är den första jag vill ha i min närheten när allt gör ont och livet är mörkt och dumt och orättvist. Emma. Hon vet allt om mig. Jag om henne. Hon är den snällaste, roligaste, omtänksammaste som finns. Hon har stått ut med mig genom min ups and downs. Emma. Inte bara har hon stått ut, utan funnits där som bara hon kan. När jag inte kunnat resa mig ur sängen, för min själ varit krossad och alldeles utmattad, då har hon lagt sig bredvid i en, två, kanske tre timmar, låtit mig vila mot henne, låtit mig få sömn med henne alldeles intill. Hon är min stora trygghet. Emma. Älskade Emma. Inte med någon kan jag vara så mycket mig själv som med henne. Hon har den största platsen i mitt hjärta. Ingen kan få de mörkaste dagarna att låta det sippra in visst ljus så som henne. Hon är den första jag ringer när livet känns som bäst, men också när livet är som tuffast och människor sårar och bränner. Emma. Om det ändå funnits något som låtit mig bevisa min kärlek för dig min lilla skrutt-syster. Miljoner varv runt jorden hade inte bevisat det. Men jag ÄLSKAR dig. Mer än livet. Tack för att du är du. Lova mig att alltid vara precis sådär underbar som bara du kan vara ❤️