så skönt det är när saker lättar. När man kan andas igen. När det inte gör sådär himla ont längre. När man kan gå på gatan arm i arm med sin syster och komma på sig själv njuta och ha kul för första gången på väldigt länge. Kul på riktigt. Sådär så att man inte tänker på något mer än just det som händer i stunden. Jag känner inget behov av att veta längre. Inget alls. Vad du gör, vem du är med, vart du är..Det spelar ingen roll. Vad som däremot spelar roll är vad jag gör, vem jag är med och vart jag befinner mig. Människor som får mig att skratta, njuta, känna mig tillräcklig och bra. Människor som uppmuntrar och undrar. Undrar vem jag är. Tycker jag är spännande och intressant. Inte som alla andra.