Slutet av sommaren.
Imorgon är sommarlovet officiellt över och skolan drar igång. Känns ganska tungt just nu. Har inte varit i skolan sedan den 27 maj så lite ovant lär det med största sannolikhet kännas. Antar att det finns lite fint i att vardagen snart rullar igång och löven ändrat färg och att kappor och halsdukar strax åker fram. Men jag är en sådan sommar-älskare och för mig känns det faktiskt väldigt sorgligt och ångestladdat att sommaren snart är över.
Trots en del svackor, trots start för ny terapi, trots många regniga dagar, trots en del tårar och känslor av hopplöshet har denna sommaren varit så ofantligt fin. Jag har spenderat många fina stunder med de människor som betyder allra mest för mig, jag har haft innerliga skrattattacker, jag har firat 21, jag har spenderat en vecka på Menorca, vilket är mitt bästa ställe, jag tagit hand om mig så gott jag kunnat och insett vilka människor som är värda min tid och mitt engagemang och vilka som definitivt inte är det. En sommar med toppar och dalar. En sommar med glädje och tårar. En sommar som har varit så fin som en sommar kan. Och visst är det inte utan att det för ont som jag strax bekänner den över.
